CANNABIS HISTORIA

Användningen av cannabis för medicinska ändamål har dokumenterats aktivt i mer än 6000 år.¹

Faktum är att de tidigaste bevisen på cannabisodling går tillbaka till 4000 f.Kr. i Kina, där cannabis var en viktig del av kosten.  Det betraktades till och med som ett av ”de fem spannmålen” tillsammans med ris, korn, hirs och sojabönor.²

Under Han-dynastin i Kina (206 f.Kr. –220 e.Kr.) skrevs världens äldsta farmakopé, Pen-ts’ao ching, utifrån muntliga traditioner som förts vidare till generationer sedan 2700 f.Kr. I farmakopén anges att cannabis är användbart för en rad olika sjukdomar, här bland, reumatisk smärta, förstoppning i tarmarna, störningar i det kvinnliga fortplantningssystemet eller till och med malaria. Dessutom har det använts som smärtlindring för patienter under operationer.³

Den terapeutiska användningen av cannabis introducerades i den västerländska medicinen 1839 av den irländske läkaren William O’Shaughnessy, författaren till ”On the preparations of Indian hemp or gunjah’’. Hans skrifter baserades på hans arbetslivserfarenhet i Indien, där han arbetade för det brittiska Ostindiska kompaniet. För att samla den nödvändiga kunskapen gick han igenom befintlig litteratur om cannabis samt överlade med äldre och helare för att förstå cannabisens rekreativa och medicinska användning.

Det var dock inte förrän O’Shayghnessys eget framgångsrika försök att bevisa cannabisens säkerhet och dess smärtstillande och lugnande egenskaper som växten snabbt fick en central roll i västerländsk medicin i hela Europa och Nordamerika.
Det snabba antagandet av cannabisens fördelar resulterade i inrättandet av Committee on Cannabis Indica, av Ohio State Medical Society, som 1860 rapporterade att cannabis var en grund för framgångsrik behandling mot gonorré, astma, reumatism och intensiv magsmärta.

Den ökande populariteten ledde till att cannabis fick status som ett receptfritt läkemedel som kallas ”Piso’s cure” eller ”one-day cough cure”.

År 1924, med mer än ett halvt sekels användning av cannabis, drog Sajous’s Analytic Cyclopedia of Practical Medicine slutsatsen att växten var användbar vid behandling av migrän, hosta och inflammation tillsammans med sjukdomar som stelkramp, rabies och gonorré.¹

Under tiden mellan förbudet mot cannabis och den växande toleransen för växtens medicinska fördelar genomförde professor Raphael Mechoulam och professor Yechiel Gaoni från The Hebrew University of Jerusalem i Israel en revolutionerande studie om varför cannabisplantan besitter medicinska egenskaper och hur växten interagerar med människans biologi. De fann att den aktiva komponenten i cannabismolekyler som kallas kannabinoider kan verka i den mänskliga hjärnan genom att störa det inneboende neuronala signalsystemet genom att imitera endokannabinoider.

Kort därefter upptäcktes att endokannabinoider var kannabinoider som producerades av människokroppen och som tillhörde ett – tills dess – okänt komplext system i människokroppen.
Det okända systemet fick namnet det endokannabinoida systemet (ECS) och det är grunden för att förstå cannabis interaktion med människans biologi och kemi.⁹

År 2018 drog WHO slutsatsen att CBD är säkert och väl tolererat hos människor (och djur) eftersom det inte är förknippat med några kända negativa folkhälsoeffekter och inte heller har någon missbrukspotential. Vidare rapporterade WHO att CBD har visat sig vara en effektiv behandling av epilepsi, vilket visats i flera kliniska prövningar, medan preliminära bevis tyder på att CBD kan vara fördelaktigt vid behandling av Alzheimers sjukdom, cancer, psykos, Parkinsons sjukdom och andra svåra tillstånd.¹⁰